tilldigsarah

Är hemma hos mor & far men det är bara en lurvig Bonzo hemma.
Vi har inget internet i lägenheten än så jag tänkte få lite saker gjorda
här i gula huset i Samuelsdal, men ska jag vara ärlig har jag som vanligt
mest hängt med Malou von Sivers även denna morgon.. Efter tio är
världens bästa program. Det har handlat om stamceller den här veckan
och jag har sett varenda minut.. Sjukt intressant. Varenda gång jag ser
en läkare på tv tänker jag att Carro, hon kommer minsann bli både den
bästa och snyggaste doktorn i Svea rike!

Snart kommer Masse och hämtar mig så ska vi åka och luncha nånstans,
jag är så hungrig att jag avlider. Sen ska vi hitta på nåt tok och ikväll
blir det nog mest Idol & mys. Fredagar är lätt veckans bästa dag.

Och i onsdags kom jag faktiskt in på Bishops! Riktigt trevligt ställe och
galet mycket öl har dem.. Vi käkade först middag på Åh med Martina, Pelle,
Marre, Nisse & svärmor. Sjuuuukt god Ceasarsallad men ändå rätt trist sälle.
Jag försöker informera Er mina fina vänner om the new Falun tills nu kommer
hem o myser med mig! Falun är faktiskt riktigt mys at the moment.

Kärlek

I lördags var det maskerad minsann. Fia o Micke hade fixat o donat
i Borlänge och vi körde en kostymrepris från förra året.. Trevligt!
Sen drog vi till Falun och skulle ut på kroga'.

Vi har dock ett litet problem här i Falun för tillfället, det är nåt slags
stureplans-syndrom som härjar.
Mats har blivit utslängd från Pitchers pga keps, där ska man minsann
se vårdad ut. Alltså hallå, vi snackar Falun o dem serverar pannbiff
som smakar skolkök. Jag har inte lyckats komma in på Bishops varken
förra helgen eller denna. Tooo young. Va? Jag är ju i stort sett pensionist!
Måste dock säga att det är himla trevligt att Falun fått sig lite
"gå ut o käka o dricka bärs en tisdag-pubar". Det tackar vi för.

Nya Harrys som heter nåt så klyftigt som Åh och ligger vid ån har
22-årsgräns. Där hamnade iaf jag o Marit. På nya Åh, utklädda till..
ja, vi sa iaf att vi var Destinys child i "Im a survivor-videon"..
Och Åh var tyvärr ganska litet. Hög medelålder.. Mycket strangers.
Åh får 2,5 av 5 toast. Inte kanonkul.

iiiiiiiiiiiiiiiihhhh livet är för härligt!
Jag älskar verkligen att det är höst o grått o kallt. Eller nej jag tar
tillbaka grått, jag vill ha sol. Men annars är jag mer än nöjd.

Nu har vi bott här en vecka och det känns verkligen som hemma.
Jag älskar vår lägenhet och jag älskar att jag har så många härliga
vänner som hänger här och jag älskar min fina, underbara sambo.

Massemannen hade köpt skumpa för att fira vårt samboee-life.
M: - Nu dricker du upp för den var svindyr!
L:  - Äh vaddå, 70 spänn eller?
M: - Nää, det fanns ju bara tre sorters champagne på systemet..
L:  - Men vafan, man köper ju mousserande vin, inte riktig skumpa.

Nej ska det firas så ska det firas på riktigt. Och att jag får somna
bredvid min skäggiga mysfarbror varje kväll för första gången på
sju år är faktiskt värt riktig skumpa! Och så var det jävligt gott också.

Sen att vi båda är solbrända och välvårdade är ännu ett plus.

Ett stycke vardagsrum.




                                

TODELSZzzZZZ som Mogi hade sagt.

Fullt upp i helgen kan man lugnt säga. Det har skruvats och burits
och släpats och plockats och dammats och pysslats och donats...

Vi har redan hunnit haft fest och en jäkla massa besök i oredan.. Kul!
Marit har hängt hos oss varje dag och hjälpt oss, vår hero! Hon och Mats
var världens bästa skruvteam och samtidigt hjälpte hon mig att dona allt
i köket. En riktig jävla duracellkanin, tack Marre! och alla andra :)

Och vi bor numera i en sjukt fin lägenhet! Faktiskt. Den är bara.. bäst.

Men Saris, du får bara några tjuvkikarbilder från flytten :) Resultatet
kommer inom snar framtid! Vi ska smacka upp alla tavlor o sånt först.


       Snickarteamet              Äntligen en soffa!                Svärmor & mor

  

        Sängprovning               Svärmor fixa fika            Marre donar i köket

  

Ibland är det lite mysigt att pendla..
Äta frukost i bilen med en stooor mugg kaffe och lyssna
på Äntligen morgon / Morgonpasset. Riktigt mysigt.

Idag har vi seminarie i gynekologi & geriatrik, jag ska redovida
en artikel och jag är alltid grymt bra förberedd, heeh.
Hoppas dagen går fort för jag längtar tills imorn..
Nä, nu är det dax för mig o min mensvärk att draaa.

Idag säger jag kiss o bajs o kuken i gruset.
Jag ber till Allah och Buddha och Gud. Låt detta gå vägen!
Snääälla rara, förtjänar jag inte lite flyt?

Jag kom på en brilliant idé igår, som skulle kunna trolla bort
den mesta ångesten som bestämt sig för att flytta in i min kropp.
Stress, oro, ångest blääääööööö.

Nu gäller det som sagt bara att det går vägen.. och svaret får
jag inte förrän vid jul.

Gode gode Gud. Hör du min bön?
Jag lovar att bli såhär lycklig och du gör som jag säger.

Nu är det såhär att.. I have a little confession to make.

Jag brukar få höra att jag är lite vild i trafiken. Kör lite fort, skiter i bromsen
när det kommer ett gupp, svänger utan att blinka. Och så är det. Och det är
för att jag spyr på bilåkning och vill nå mitt mål fort. Jag har pendlat dagligen
sen dagen jag fick min golf och körkort för 4½ år sedan = köra bil är INTE kul.
Ja, jag kör lite som en biltjuv, en jävligt rutinerad biltjuv om jag själv får tala.

Nu till saken. Jag har ju alltid försvarat mig själv när jag fått dessa påhopp
om att jag kör som en galning. Då säger jag alltid:
"Jag är fan den enda av alla mina kompisar som ALDRIG har krockat eller ens
snuddat vid ett annat föremål med bilen!" (okej jag har kört över vår soptunna).

MEN. En mörk och regning torsdagskväll för snart två veckor sedan sprang jag
efter ett lökigt friskispass ut till bilen som står parkerad i en backe.
(Proffice, ni som vet..) Jag håller tröjan över huvudet och tittar ner i marken
pga regnet, hoppar in i bilen och börjar backa. Man ska alltså backa snett och
upp för en brant backe men måste gasa på ordentligt för samtidigt är det ett
djupt gupp bakom parkeringsfickan. Jag backar och gasar. Men efter en meter
kommer jag ingenstans. Inte en jävla millimeter. Jag gasar till ordentligt. Och lite till.
Men jag står helt jävla fastgjuten i asfalten. Då slänger jag en blick i backspegeln,
och får syn på en stor, svart Jeep som jag just håller på att försöka bogsera bort med
min kära Volvo v40.

Så här har ni den. Min första och förmodligen sista påbackningshistoria ever.

Jag och Lollo pratade lite om Svenska Hollywoodfruar i fredags.

Jag: .. fast Anna Anka är ju iaf jävligt snygg och fräsch för sin ålder.
Och fatta och ha den kroppen när man är nästan 60 bast.

Lollo: Lina, Anna Anka är typ 38..

Hoppsan.. Smaka på den du Anka.

Jag har länge grubblat på tre mycket viktiga saker här i livet.

1. När folk skalar ägg, så knackar dem ägget i bordet tills äggskalet gått i
trehundratusen småbitar. Bara massa massa smul och småpill? Jag slår äggets
botten en gång i bordet och får typ tre stora skalbitar istället för tusen små?

2. Varför har jag aldrig i mitt hittills 22 år långa liv inte mött någon som böjer
ögonfransarna som mig? På med mascara, blunda, vik in ögonfransarna under
ögonlocket/ögonbrynet och se arg ut i fem minuter. Skitlätt!

3. När man äter tacos med folk blir jag alltid så fundersam. Varför lägger alla
fyllningen i en klump i mitten eller i en lång rad tvärt över? Då blir det ju ändå fel
när man sen viker ihop brödet? Nä, man ska lägga fyllningen i en rad på mitten,
men bara 2/3 av brödet, botten ska ju ändå vikas upp sen?

Att shotta tequila ur dricksglas är även det en superb idé.
Ja det är fan ett under att jag inte kommit längre här i livet än vad jag gjort.

Ni undrar kanske vad jag gör om exakt en månad?
Vänta få se här.. Ja, just det. Jag ligger och steker på denna kritvita strand
med en iskall Chang i handen. Dessutom har jag cirka tjugo nära och kära
omkring mig som med största sannorlikhet också hinkar Chang.

Hur det känns? Helt OK.

Höstens absolut finaste låt med höstens absolut bästa artist.
Melissa Horns röst är.. underbar. 

Den tillägnas "Sarah, söta lilla rara underbara" :)

Nu var det längesen jag fastnade i en cancerblogg..
Men igår hamnade jag på Annettes.

Annettes lill- och ringfinger kändes bortdomnat och hon gjorde för ett par månader
sedan en läkarundersökning. Nu har hon fått diagnosen malignt gliom,
alltså en aggressiv typ av hjärntumör.

De flesta med denna diagnos dör inom ett par månader till ett års tid.
Hon har ett lillfinger som domnat och kommer förmodligen att dö det närmsta
året, det är fan inte sant. Fyfasen säger jag. Rättvisan i världen är åt helvete.
Jag håller mina tummar för att hon är en av de 3-4% som får leva längre än
5 år med denna prognos. Och vore jag religiös skulle jag be som aldrig förr.

Jag sträckläste hennes blogg från början till slut igår. Här har ni den.

Igår tjuvstartade vi lite inför flytten på fredag, skulle
skruva ihop vår finfina Hemnes-byrå. Dear lord i himlen.
Dear dear lord.

Det var det största, värsta och galnaste plockepinn vi nånsin sett.
Fyrahundra skruvar, tusentals pluggar och ett myller av träbitar i
alla dess mått och former. Hej IKEA, mission impossible.
Men efter fem timmars oavbrutet teamwork (fan vad du kladdar med limmet,
nej du fattar väl att den sitter upp o ner, hamra inte så hårt!) fick vi ihop den!
Jag älskar att skruva.

Så fin så fin vår kära byrå.
Dig ska jag stoppa trosor i.

Mamsen gjorde historiens godaste räksallad igår. Alltså jag skojar inte.
Om nån har gjort en godare räksallad ever förtjänar den en medalj.
Räkor, kräftstjärtar, gravlax, alfagroddar, päron, ägg, vitlöksfeta, aioli..

Och där var inte den kvällens smakupplevelse schlutt. För när jag direkt
efter åkte hem till Lollo med en fet godispåse till vår Idolkväll blev jag
minsann bjuden på Feldreich-käk. Musslor! Så jäkla gott!

Sen åt vi godis tills det sprutade kolanappar och ferraribilar ur öronen
på oss. Mätt som en plätt. Det är så konstigt att man faktiskt blir hungrig
någonsin igen? Ibland känns det som en omöjlighet.

Nu är det lördag och jag ska åka till Svärdis och kramas!